Tsss. Jag är en självständig hund. Jag behöver inte någon alls. Kärlek är bara till för konstiga människor som gnuggar nosen mot varndra. Jag är vovvarnas svar på Uffe Lundell, spanar ut över havet och bara äääälskar det öppna landskapet. Japp, nära havet vill jag bo. Jag känner mig stark, ensam är stark som sverigedemokraterna skulle utrycka det. Vad har de för politisk färg egentligen?...är det rosa...som de små nassarna? Skitsamma...jag ser i ögonvrån att husse och matte är på väg att gå upp till huset igen. Jag låtsas som att jag inte märker det...klarar mig själv...behöver ingen alls, självständig.

Va? Sa matte något om kyckling? Bäst att jag drar mig upp till huset igen så att matte och husse känner sig trygga. Jag ska göra husse glad genom att låtsas vilja att han kliar mig med sina fötter. De är så konstiga och otrygga de stackars människorna. Men de är hyffsat bra på att veta vad jag gillar att äta.

Ett gammalt mobbingoffer som jag får frispel vid sådana här situationer. Ska jag inte ens kunna ta en bra bild av sonen och familjens vovve utan att jag får en känsla av att de pratar om mig? Kameran avslöjar i alla fall att vovven har förbaskat kul. Kanske inbillar jag mig bara? Kanske är det bara ett internt skämt som jag inte förstår? Eller också är det internt skämt mellan kameraman och motiv som ni inte förstår? Vad tror ni?

Känns inget vidare när ungarna tar efter förebilder i TV och myndigt lindrar mormors oro med löften om skattelättnader. Speciellt inte när de sedan också får lära sig att det är invandrare som ser till att mormor får rota i pensionärslådan på ICA. Det är också tufft att försöka få lillgrabben att inte hamna i bråk i skolan när politiker varje dag spyr ut "Vi mot dem"- kommentarer ur TV:n. Jag har ett gott råd till småbarnsföräldrar vars barn kan dra egna slutsatser vid valet 2014. Klipp av sladden till TV:n så att den inte står på i bakgrunden och fyller ditt barns hjärta och hjärna med revirtänkande.

En förtrollad kväll. Det romantiska motivet var klockrent när jag sliter upp kameran. Vad händer då? Jo, familjens lilla linslus till vovve smyger in och poserar på bilden. Pannkaka och roligt minne istället för sockervaddkärlek.

Min kära hustru är lika mild och vacker som pölen på bilden. Jag är havet utanför. Lite av en svensk variant på Skönheten & Odjuret - Mjukheten & Ovädret.

Recept på Kärlekskaka
5 msk Tålamod

2 msk Värme

8 dl Respekt

2 tsk Längtan

1 krm Tjafs

2 tsk Sötningsmedel

10 dl Positivism

3 dl Ärlighet

Låt inte kakan stelna utan rör om hela tiden. Smaka av, fattas det något så kan vad som helst tillsättas, en blomma, en klapp på kinden eller bara en stund tillsammans. Kan serveras både varm och kall.

Alla andra blommor är vackra och fulla av liv. Själv känner jag att jag inte längre orkar dricka vattnet som förr. Jag orkar inte ta min plats i solskenet. Jag börjar längta till hösten...och så småningom vintern. Det är dags att fröna växer upp och bländar världen med sin närvaro. De första snöflingorna varslar om att det är dags att ta en sista klunk ur livets bägare...och jag tycker att det är helt okej.

Ännu en bild jag tog i Ryssland...

En av människans äldsta behov är att ha någon som undrar var man är när man inte kommer hem på kvällen.