Direktlänk till inlägg 16 november 2010
Du, min kära, ligger och sover och laddar batterierna.
Jag sitter uppe sent och knackar tangenter.
Ditt ansikte spelar av glädje och livsenergi.
Mitt har börjat fåras av oro och sorg.
Du har tålamod som skulle göra Moder Theresa avundsjuk.
Jag är nitroglycerinet som man får bära fram försiktigt.
När du är i köket serveras söta och mjuka rätter.
Jag dränker maten i krydda och hårdsteker.
Du är nyfiken på andra och älskar att umgås.
Jag bullrar om mig själv och drar mig tillbaka i ensamhet.
Du är sockret, jag är saltet. Tack för att du gick fram med mig till altaret!
Det är ganska lustigt hur man måste anstränga sig för att förstå andra människors budskap. Jag kritiserade en artikel i Aftonbladet idag, och journalistens svar visar att han inte fattar vad jag skrev, eller att skygglapparna/hemmablindheten blev för...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 |
6 | 7 | |||
8 | 9 |
10 | 11 |
12 | 13 |
14 | |||
15 |
16 | 17 |
18 | 19 | 20 |
21 |
|||
22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 | 30 |
||||||||
|