Direktlänk till inlägg 1 december 2010
Det är fantastiskt så många sköna konstnärer det finns där ute i livet. Många ängnar hela sitt liv och sin yrkeskarriär åt att hålla färgen. Men vad händer när man står på scen inför en gigantisk publik med byxorna nere? Tänk att vara utrikesminister i USA när stora stygga Wikileaks drar upp ridån. Vad ska man göra...skylla på den som drar upp ridån som medför att man skuttar fram som en pingvin när man med byxorna vid anklarna försöker lämna rampljuset på snabbast möjliga sätt. Eller stå kvar i skenet och kräva att hela publiken ska blunda? Eller...så kan man inse att färghållning inte är den största konsten, utan istället försöka förstå när man doppat penseln i fel sörja och lämna plats för en annan Picasso-talang.
Det är ganska lustigt hur man måste anstränga sig för att förstå andra människors budskap. Jag kritiserade en artikel i Aftonbladet idag, och journalistens svar visar att han inte fattar vad jag skrev, eller att skygglapparna/hemmablindheten blev för...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 | 19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|