Varför åker vovvar i kärlekens gräddfil? Jag menar, ingen människa skulle bli så älskad om de hade en andedräkt som luktar fisk, släpper hårtussar i soffan, vägrar att visa kärlek och respekt bara för att det är tisdag en udda vecka, förpestar luften i TV-rummet med rediga brakfisar och kräver ostbollar och jornötter på fredagar när det passar. Trots alla goa fel och brister är det ingen som tvekar att ge henne en skön spastund av två tjejer som borstar, kammar och klappar. Ok, trots allt, visst är min gåtfulla lilla vovve värd det.

...sjunger Peter Lemarc i "Nio broars väg". En dag ska jag rycka upp ankaret som håller detta skepp i sin hamn! Det är sällan som låtar kan träffa mig så på pricken, jag vill förändra stora delar av mitt liv NU! Visst, jag vill fortsätta att vara gift med min älskade och krama mina goa ungar, men jag vill hitta en annan mening med livet än att skriva texter och bo i Vallentuna. "Så jag bränner alla kartor jag har..." och kanske blir det ett nytt liv i Grekland, eller Spanien. Just nu får jag min energi från att jag längtar till Jamaica, eller kanske är det en svårtartad tidiga variant av resfeber som bankar mig i huvudet...27 dagar kvar innan jag och Helen doppar stortån i vattnet utanför Montego Bay.

Den här grekiske fiskaren berättar att fisken han har i handen är riktigt giftig. Den kallas germanius, kanske ett öknamn från andra världskriget? Ska bli spännande att se om nästa generation fiskar sverigedemokrater. Undrar vilken fisk som skulle få det namnet, snorgärsen kanske?
Efter den här båtturen provade vi även att äta grillad flygfisk, smakade inget speciellt, tyckte mest synd om den gulliga lilla fisken.

Fasen...ska jag verkligen arbeta ett helt yrkesliv utan att få ägna mig åt något som verkligen spelar roll för mig? Mannen på bilden guidar turister längs bergsstigar. Han var hur cool som helst att umgås med och det är utan att det sticker till lite i den fula avundssjukenerven i hjärtat. Han har ett riktigt bra jobb. Men, jag då? Visst, missförstå mig inte, jag har ett spännande jobb och jag berikas dagligen av att träffa många fantastiska terapeuter. Deras engagemang smittar verkligen av sig. Det var hyffsat att arbeta på lokaltidningen Steget också...men lever jag mitt livs dröm? Nä, för andra kanske det verkar bra men jag vill verkligen ta mig tid till att arbeta som volontär i afrika eller köpa en cocktailbar på den grekiska ön Samos. Då först får min ADHD-infekterade kreativitetsskalle den utmaning som jag verkligen längtar efter.Jag ger mitt arbete som chefredaktör en tid till, men sedan vill jag verkligen få en möjlighet att leva mina drömmar innan jag bli för gammal.

Eftersom SD nu får in en massa nämndemän i rikets domstolar lär det bli tufft för alla med invandrarbakgrund som anklagas för något. Detta är ännu en effekt av valet 2010. Det blåser kallt i Sverige!

Idag har jag humör som House, intrigitet som Robinson-Robban, empati som Jimmy Åkesson och självinsikt som Mona Sahlin. Måtte mardrömmen vara över när jag vaknar i morgon. Stress tar inte fram de bästa sidorna hos mig!

Foto taget med extrem lång slutartid en natt i somras på Väddö. Det var kul att fota när vattnets rörelse ser ut som en mystisk dimma. Tack till äldsta grabbens flickvän, Lilo, som visade hur man fotar så. Stolt :)

Såg på TV att vi svenskar vill vara mer som Danmark. Helt okej, då får vi hoppas att det ses som en självklar kulturskatt att få ta en "lilling" när vi vill. När får vi ett nytt Jyllandsposten till Sverige då, eller vilken tidning ska ta taktpinnen?