Det tisslas om att en man åker omkring i en vit van vid Bällstabergsskolan och försöker locka in barn i bilen. Idag fick vår familj hämta hem en rädd sjuåring som inte vågade gå hem själv. Nu brukar det oftast vara ganska ogrundade rykten...men om det finns en gubbe därute som försöker...kommer han att få rapa upp vandjäveln innan jag är klar med honom. Nu kommer lejonhonan fram i mig...

Såg en dokumentär på TV från massakern på en skola i Ryssland där nästan tvåhundra barn dog vid ett gisslandrama. Tyckte så synd om föräldrarna som vanmäktigt undrade vad som hände. Jag kommer ALDRIG att sitta still och bara bli ett "ärende" om någon rör mina barn...där går min gräns.

Puh, nu har Anna och Rasmus landat i London och jag kan tänka rationellt igen. Beskedet svalkade min överhettade hjärna lika snabbt som en snöstorm i Småland. Det är kanske dags att exportera lite vinter till NordKorea? En annan idé vore att bomba landet med tusenbitarspussel så att de får något vettigare att göra istället för att trakassera grannländerna. Jag undrar vad pepparkakor heter på Koreanska...

Det känns som att jag skulle behöva hjälp från två världar just nu. Jag behöver all kraft jag kan få för att orka arbeta den sista biten med årets sista nummer av tidningen jag jobbar på. Samtidigt så skulle jag behöva kyla ned min hönsmammahjärna som går på högtryck när flyget med min dotter och hennes kille aldrig lyfter från Seychellerna. Jag är orolig för att de inte ska hinna med flyget hen från London till Arlanda nu...och för att de ska åka en skitflygmaskin när mekanikerna väl skruvat ihop fanstyget så att det lyfter.

Frääähhh....känns ungefär som att sitta i en finsk bastu med en groggblandning av Glögg, Pernod och Rom. Inte så bra, faktiskt. Ge mig hellre en näve valium och en platta Red bull så att jag slipper tänka, tack! 

Hej alla!

Husse sitter upptagen med jobb, så jag passar på att kasta in ett inlägg i hans blogg. Jag har funderat ut något riktigt smart att skriva...eftersom det är fredag.

OSTBOLLAR! ikväll är det dags för OSTBOLLAR! De som jag gömt i korgen är slut och mattes kakor är också borta. Så, matte när du läser detta...kom ihåg...OSTBOLLAR!

Tack Helen för att du placerade denna dagdrömarbild i familjealbumet! Då kan alla se att kärnkraftverket också har en annan sida...en mer zombieliknande. Förmodligen satt jag och funderade ut något practical joke. Eller så var jag bara mätt och trött.

Du, min kära, ligger och sover och laddar batterierna.

Jag sitter uppe sent och knackar tangenter.

Ditt ansikte spelar av glädje och livsenergi.

Mitt har börjat fåras av oro och sorg.

Du har tålamod som skulle göra Moder Theresa avundsjuk.

Jag är nitroglycerinet som man får bära fram försiktigt.

När du är i köket serveras söta och mjuka rätter.

Jag dränker maten i krydda och hårdsteker.

Du är nyfiken på andra och älskar att umgås.

Jag bullrar om mig själv och drar mig tillbaka i ensamhet.

Du är sockret, jag är saltet. Tack för att du gick fram med mig till altaret!

Stackare! Har någon tvingat honom att festa? Kanske vågar han inte säga nej till spriten och sedan pallar han inte hela vägen hem. Kanske har han en arbetsgivare som väljer att ha frukostmöte på Systembolaget. Eller så kanske han måste ta ett par stänkare för att hålla värmen på natten.

Vi lyfter moroten i en salut för alla som blir påtvingade pratvatten mot bättre vetande. Sov gott. Dröm sött!