Storleken på hjärna har bevisligen ingen betydelse. Hur förklarar man annars att fåglarna drar på vintern medan vi stannar kvar och huttrar. Man kan ju undra hur de resonerar...de måste ha någon form av gener som vi tappade när vi gick från att vara nomader till att bruka jord.

Själv hoppas jag på att senare i livet kunna bosätta mig i ett annat klimat. Tänk att kunna äta färska tomater året runt utan att de har en frän bismak som påminner om fiskolja. Tänk att själv odla oliver och bada när man vill istället för att man måste passa på medan det är varmt. Jag undrar om fåglarna upplever skillnad i smak på skandinaviska fågelfrön och afrikanska.

Visst finns det saker som är bra här hemma...men jag tror att allt handlar om vad man tycker är viktigt i livet. Den största skillnaden upplever jag i den stora bristen på djurliv. Om du kliver ut på en strand i exempelvis medelhavet eller karibien sjuder det av liv både i vattnet, under sanden och i luften. Ser man ett liv (förutom yngel) under en timme vid Östersjön blir man glad. Visserligen passar det oss svenskar ganska bra eftersom vi har en gigantiskt stor integritetssfär runt oss jämfört med många andra. Skillnaden är ungefär lika stort som avståndet mellan bilarna i trafiken. Har man åkt bil i någon av de större städerna som Rom, London eller Paris blir man förvånad när man kommer hem. Vi håller gigantiska avstånd till andra bilar. Så varför blir jag egentligen ens förvånad över att även djuren i vårt land håller stora avstånd till oss och varandra?