Dina skratt, din nyfikenhet på livet och din tacksamma ödmjukhet inför livets goda gåvor gav vår semester en inramning som jag alltid kommer att bära med mig i mitt hjärta. Att få uppleva en tid tillsammans med dig i en paradismiljö efter 25 års förhållande gav mig mer än jag vågat drömma om. För första gången på länge känner jag mig riktigt ung och livsbejakande. Jag ser verkligen fram mot våra kommande 25 år tillsammans. Helen, jag älskar dig av hela mitt hjärta, alltid!

Den här coola killen hoppade ur sin bil och började snacka med mig, helt utan anledning. Det var ett kul möte som sedan etsade sig fast hos mig. Han blev nyfiken på vem jag var och tog sig tid till att stanna bilen och hoppa ur, för att snacka lite skit.

Som vanligt när man har varit utomlands så förundras jag över den stora skillnaden i hur folk är gentemot varandra. Ni vet, "alla är så trevliga" och "Vi svenskar är så introverta". Men vad beror det på då? Vi är ju inte sämre människor och utomlands är vi ofta lika öppna som de människor vi möter. Men hemma, sitter vi och stirrar framför oss i exempelvis tunnelbanan, och för att ens utbrista ett litet "hej" måste man nästan känna varandra vid namn.

Jag tror att det är klimatet och ljuset som påverkar oss. Tänk er en ficklampa i ett mörkt rum. Det vi lyser på det uppmärksammar vi. Vi blir bra på att se detaljer men vi ser inte resten av rummet. Vi missar helhetsintrycket. Om vi riktar lampan inåt, mot vårt inre kan uppmärksamheten vara på samma sätt, bred eller smal.

Exempel: Jag kollar på en fotbollsmatch på TV. När jag har bred uppmärksamhet inåt kan jag vara lite uttråkad och låta tankarna vandra. Jag ser det mesta men inte detaljerna. Om jag då fastnar i en tanke och riktar allt fokus inåt mot en specifik tanke eller känsla försvinner allt annat och verkligheten omkring mig blir starkt begränsad. Då blir jag introvert.

Med detta ville jag bara säga att vi svenskar är inte så tråkiga och ogästvänliga som man kan tro. Allt handlar om att ljuset och klimatet får oss att rikta uppmärksamheten inåt...vilket medför att vi sitter och tänker och funderar helt enkelt. Och då ser vi inte vår omgivning.

Man vet att man är på väg att få god kondition om man är lastbilschaufför och kör en mil utan att bli andfådd.

En sak som jag aldrig någonsin kommer att vänja mig vid är att det är mer illa och fler blir förbannade om man skriver något positivt. Tyvärr så blir folk mer förbannade över om man berömmer "fel" person än om man klankar ned på någon. Under mina år i skrivandets tjänst har jag nästan aldrig fått kritik för elaka texter. Men djävlar om man skriver att något är bra som någon annan ogillar. Jag tror att det är därför som pressen mest uppfattas som negativ. Vill man vara folk till lags...klaga och kritisera. Den riktiga skjutjärnsjournalisten är den som vågar hylla något eller någon.

Jag saknar den här typen av avstressande miljö här hemma. Nu menar jag inte stranden och vädret utan yogapaviljongen i bakgrunden. Jag tror att vi måste lära oss att identifiera och finna vägar att motarbeta stress.

Fyra av mina ungar har redan växt upp till ungdomar. Och jag gjorde misstaget att tro att föreningslivet är en bra uppväxtmiljö. Men, med facit i handen så råder jag vänner med små barn att välja en annan väg. Jag förespråkar hellre en form av yoga eller annan meditativ sysselsättning för att stärka den inre människan. Jag är fulllt övertygad att styrka för att hantera stress är en betydligt mer användbar egenskap i livet än att bygga ett speednätverk.

När ungarna börjar bli stora infinner sig en viss ångest över att de snart flyger ut ur boet och att man ska bli lämnad och glömd. Jag vet inte hur det är för andra men när det gäller mig har det visat sig vara helt fel. I takt med att mina goa ungdomar träffar sina kärlekar så visar det sig att min inre krets snarare växer än krymper. Man kan till och med hitta själsfränder bland "de nya" familjemedlemarna...

Du tycker att choklad är fantastiskt gott

Det gör jag med...

Du har knäppa funderingar som bara poppar upp

Det har jag med...

Du vill sluta att blogga

Det vill jag med...

Du älskar mannen med rykande strumpor

Det gör jag med...

Du värnar om de udda blommorna i samhället

Det gör jag med...

Du bloggar om dina känslor...det gör jag också!

Släpp torskmatcher nu min vän och se framåt mot nästa fight. Livet är en enda lång serie och några förluster avgör inte säsongen. Du är flygfärdig för champions-league, vi är korpgänget som alltid kommer att hålla på dig. Jag bugar för dig min vän!

Tjugo meter från vårt hotellsvit på Jamaica fanns denna dröm vid vattnet. Paviljongen i bakgrunden är till för att utföra yoga i på morgnarna eller meditera. Den var öppen ut mot havet. Som typiska svenskar hamnade jag och Helen oftare med ett glas kallt öl i sittdynorna under halmparasollet :)

En suddig bild tagen genom en bilruta i farten satte igång frågeställningar i mitt huvud. Skulle en svensk, eller någon annan, som har dessa levnadsförhålllanden ha hängt upp landets flagga i fönstret? Detta visar att det faktiskt går att känna djup fosterlandskärlek oavsett personliga ekonomiska villkor. One Love, Yo Man!