Sitter och planerar kommande nummer av tidningen jag arbetar på. Det sista detaljerna har tagits med journalisten som ska till Berlin. Hon kommer att göra ett kanonjobb där. Själv väntar jag otåligt på att dagarna ska ticka iväg så att jag får åka iväg till Mo Bay på Jamaica. Jag har stora förhoppningar om att få fotografera en drömbild med autistiska barn vid en strandkant som sägs få en helande behandling av delfiner som simmar fram till dem vid strandkanten.

Jag hoppas också på att få igång en ruggig talang att skriva för mig. Hon har ett underbart språk och riktigt sjuk humor. Jag har tjuvläst hennes blogg ett tag och laddar nu för att värva henne som skribent...hoppas, hoppas på en ketchupeffekt på redaktionen.

Jag gör en Ohly (fast jag friar inte, redan gift) och låter henne få reda på detta genom att hon förhoppningsvis läser min blogg :).

Här är bästa beviset för att man faktiskt inte är den person som andra målar upp som bild av en. Eller, tror ni på allvar att tecknaren träffat ett ufo? Om ni tror det har vår familj förmodligen besökts av huvudfotingar många gånger. Har flera bevis på vinden :)

  Nu känns allt lättare. Att vara ledsen måste vara det mest energikrävande som finns. Jag orkar bara vara nere en stund, sedan börjar mungiporna dras uppåt automatiskt. Hörde en bra story från grabbarna i familjen:

Om någon slår dig, grina inte, du använder 153 muskler i ansiktet då. Bättre att slå tillbaka och bara använda en muskel. Udda sensmoral, jag undrar vad min fröken i skolan hade tyckt om jag påstått detta när man var ung.

Idag känner jag mig som en ledsen clown. Jag försöker bita ihop så att omvärlden inte ska drabbas av min deppighet. Museumet Lindeborg är stängt och behöver totalrenoveras. Blir man någonsin tillräckligt gammal för att uppnå en tillfredsställelse i livet så att man inte vill ändra på allt? Varför tar jag strider som jag på förhand vet är körda? Idag vill jag bara krypa tillbaka under stenen och leta efter en positiv känsla som ska ge mig tro och hopp. Hopp måste vara den bästa behandlingen mot depp!

Det är jobbigt att vara på landet. Att springa runt och kolla vad det finns för godsaker vid grillen och att sitta och filosofera vid havet. Att det dessutom finns idioter som kör upp ett kameraobjektiv i nyllet när man sover underlättar inte.

Stressar fåglar? Hade jag varit en pippi hade jag inte hunnit med när de andra drar vidare i livet. Jag hade suttit där på min lilla sten och undrat vad fan som händer. Och inte hade jag heller haft tillgång till Facebook så att jag kunde ta upp kontakten igen när jag inte hittar dem. Jag måste ha ett genfel som inte fattar att vårda min flockmentalitet. Å andra sidan är det flockfåglarna som är lättast att pricka med hagelgevär. Nu börjar mina stora ungdomar att plocka sig i fjäderdräkten och förbereda sig för att dra till egna täppor. Skräckslaget varnar jag dem för hagelbössorna där ute i livet...men är det bättre då att de inte ens försöker röra på sig? Nej, man lär väl inse att man inte kan styra allt här i livet. Ungarna hittar alltid mig...jag sitter förmodligen kvar på den där djäkla stenen och kliar mig i huvudet. Eller så kan de alltid skicka ett mess på Facebook :).

Min underbara livskamrat. Hur hade mitt liv sett ut utan hennes tålamod, livsglädje och vackra leende? I oktober åker vi tillsammans till Jamaica. För första gången på 22 år ska vi tillbringa en hel vecka ensamma tillsammans i ett paradis. Hon är alladinasken och jag är den där förbannade körsbärschokladen som alltid finns kvar på slutet. Men jag finns där...alltid!

Människan fungerar inte riktigt som resten av naturen. Blommor i ljuset av en soluppgång tindrar av kärlek och energi. På kvällen är bukettfärgen blaskig. Krograggare upplever färgnyanser av ny vänskap tvärtom :). En dag som föds och en dag som dör ser lika vacker ut över havet, medan ett barns födelse är betydligt vackrare en dess avsked till jorden 75 år senare. Tänk om det hade varit tvärtom...att vi lämnade festen när vi är som vackrast...då hade nog jakten på evigt åldrande varit en central del av vårt fåfänga jordeliv.